Vi gick för fort så svetten började rinna ner för ryggarna. En kopparorm, en väldigt liten, slingrade framför oss på stigen. Han försökte fånga den, stoppa den med foten men då skrek en av de andra - nej, akta så inte mamman kommer. Han lät den ringla iväg in i snåren. Vi fortsatte gå. Det kom ingen mamma.
Sen gick vi hem och drack kaffe ur blommiga koppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar